Gruvarbetare

Gruvarbetare

Det är bergarbetare som ser till att den malm som är intressant att bryta når markens yta. Bergarbetare har olika roller i processen; borra, spränga, skrota och sedan transportera malmen från gruvan. De största arbetsplatserna finns i Norrbottens län, Västerbottens län och Bergslagen.

Gruvverksamhet startar när fyndigheter av järnmalm, koppar, zink eller andra mineraler hittas i sådana mängder att det är lönsamt att bryta och förädla malmen. Då behövs bergarbetare i arbetet med att hämta malmen från berget till markytan. Borraren har som uppgift att borra hålen i berget som sedan ska fyllas med sprängämnen. Laddaren fyller borrhålen med sprängämnen och planerar för att laddningarna ska detonera i rätt ordning. Skrotaren, som ibland också kallas bergförstärkare, kontrollerar om det finns lösa bergstycken i väggar eller tak, tar bort lösa bitar och förstärker berget för att undvika ras. I större gruvor är bergarbetare ofta specialiserade på någon arbetsuppgift medan det i mindre gruvor är vanligt att arbeta med flera moment.

Malm kan brytas i underjordsgruvor eller ovan jord i dagbrott. De maskiner som används vid dagbrott är oftast större än de som används under jord. I dagbrott sker arbetet utomhus, sommar som vinter. I underjordsgruvor är arbetsmiljön densamma oavsett årstid. Gruvarbetsplatserna finns huvudsakligen i Norrbottens och Västerbottens län samt i Bergslagen. Bergarbetaren är en av flera yrkesgrupper som arbetar i en gruva. Maskinförare, maskinreparatörer, elektriker, mekaniker, tekniker, ingenjörer, geologer, lastare, underhållsarbetare, kemister, metallurger är exempel på andra yrkesgrupper.

Rasrisk tillhör arbetsmiljön i en gruva och därför är säkerhetstänkandet en mycket viktig del i arbetet. När människan påverkar berget skapas spänningar. En arbetsplats som tidigare var säkrad kan behöva åtgärdas för att åter bli en säker arbetsplats. Gott omdöme är därför en viktig egenskap för arbete i gruva. Alla som arbetar i en gruva får utbildning och träning för att kunna säkra sin egen arbetsplats.
Buller, brist på dagsljus, damm, och vibrationer tillhör också arbetsmiljön i en gruva även om maskinernas styrhytter är byggda för att skydda mot buller och vibrationer. En bergarbetare arbetar ofta ensam eftersom det helt enkelt inte ryms flera personer i utrymmen och maskiner. Arbetet passar därför den som trivs med ensamarbete och kan arbeta självständigt. Samtidigt ingår bergarbetaren i ett arbetslag och det är viktigt att ha god samarbetsförmåga.

Utbildning

Gymnasieskolans El- och energiprogram, Fordons- och transportprogram eller Bygg- och anläggningsprogram är lämplig bakgrund för arbete i gruva. Vid Spångbergsgymnasiet i Filipstad finns byggprogrammet med valbar inriktning mot bergteknik under det tredje året. Utbildningen har riksintag och det betyder att man kan söka hit oavsett var i landet man bor. Det finns fler gymnasieskolor som också erbjuder utbildning med inriktning mot bergarbete som däremot inte har riksintag.

Bergarbetare utbildas internt inom företagen. Internutbildning innebär ungefär fem till sex månaders utbildning för att arbeta som borrare eller laddare. För att bli fullärd i skrotningsarbetet krävs längre erfarenhet, ungefär ett år. Många arbetsgivare kräver förkunskap i form av slutfört treårigt gymnasium och b-körkort.

Framtidsutsikter

Bergarbetare i gruva har en mycket god arbetsmarknad. Gruvnäringen befinner sig i en kraftig expansionsfas vilket gör att kompetensen efterfrågas framförallt i Norrbottens- och Västerbottens län samt Bergslagen. På fem och tio års sikt väntas liten konkurrens om jobben.